Nu rasar det, kraxade olyckskorparna när krögaren och entreprenören Carl-Jan Granqvist härom året lämnade Grythyttans gästgivaregård.

Kraxarna hade fel. Värdshuset rasade inte. Det finns kvar som en lysande pärla i de mörka Bergslagsskogarna, varsamt infattad i sin rödmålade bruksmiljö.

Här bor och äter man väl så bra som någonsin tidigare.

Är det värt besväret att åka 25 mil för att ta sig hit?

När man väl har gjort det är svaret lätt. Eftermiddagens tebuffé är perfekt, med välbakade scones, goda kakor och ljuvliga marmelader. Det bådar gott för kvällens middag.

- Vi vill att ni kopplar av, svarar den vänliga personalen på frågan var rums-teven står.

Det betyder: ingen teve. Det betyder också ett avdrag på en poäng - det är faktiskt gästens ensak om man vill helga vilodagen genom att glo på sin favoritsåpa.

Annars är rummen ljusa och fräscha, alltid gulliga, ibland på gränsen till fjollighet.

Man kan anmärka på utbudet av aktiviteter, men vill man absolut röra på sig kan man besöka ortens gamla träkyrka eller promenera runt på en rösad vandringsled.

Fast på Grythyttan är det främst maten som gäller. Här byggde Carl-Jan med hjälp av begåvade kolleger upp ett av Sveriges bästa kök, och ingenting tyder på att det skulle ha försämrats sedan hans avfärd.

Mat och vin presenteras i salongen av kvällens kock och vinansvarige. Den som minns motsvarande tillställningar från Carl-Jans tid kan notera en viss återhållsamhet, och det är ingalunda enbart av ondo.

Middagen är ett äventyr. Redan ammisen - löjröm i frityrdeg med gräddfilsskum - visar att köket dels inte bangar för äventyrligheter, dels har kompetens nog att föra äventyren i hamn.

Terrinen på rimmade pilgrimsmusslor med forellrom och potatisskum är fräsch, väl avvägd och urgod. Långkokt kalvbringa och kalvkind med sagogryn är raffinerad husmanskost i toppklass. Utsökta svenska ostar, ljuvliga marmelader, dessert på rabarber och fläder - allt beledsagat av prisvärda och intelligent sammansatta vinpaket.

Samma marmelader dukas fram till frukost tillsammans med hemgjorda korvar, utmärkta ostar och flera sorters hembakt bröd.

Är det värt att åka de 25 milen hit?

Ja, utan tvekan.